johannaelisa.blogg.se

Svart eller vitt men aldrig grått. Det är sån jag är. Allitd jätte glad eller jätte ledsen. Finns aldrig något mellanting. Mitt humör går upp och ned lika som en berg och dalbana. Det är aldrig stabilt, byter riktning hela tiden. Upp och ned, hit och dit och sen tillbaka igen. Man blir helt slut, men jag är van. Jag är van vid att aldrig våga glädjas för mycket i olika samanhang, för det kommer ju ändå inte hålla i sig? Är det inte sorligt att man tänker så? Att man inte vågar bli för glad över något. 
Människor har en tendens att styra mig, utan att dem vet det. Ingen vet det egentligen. Jag påverkas så lätt av människors beslut och val, eller dvs. mitt humör styrs av detta. Speciellt när det kommer till killar. Speciellt när det kommer till dig. 
Men så kan det va, och så är det.