johannaelisa.blogg.se

Jag kan komma på mig att tänka på det, hur jävla mycket jag älskar dig. Hur glad jag är att ha dig. Det är DU som är min bästa vän, som alltid finns där. Du stärker mig när jag är ledsen, du bygger upp mig och får mig att känna mig hel igen. Du plåstrar omsorgsfullt om mitt hjärta när ingen annan orkar. Du tröstar och finns där. Jag hatar att känna mig ynklig och liten, men med dig så är det okej. För du har fått mig att accpetera och inse att det är okej att vara ledsen ibland. Det är okej att gråta och skrika. Det är okej att inte vara okej.
För du förstår mig, mitt humör och mitt sätt att tänka. Vi är lika du och jag, för lika. Men det är det som gör oss till bästa vänner. Vi förstår varandra som på ett sätt ingen annan kan förstå.

Jag har tänkt på det ofta, vad fan skulle jag göra utan dig? Vem fan skulle jag vända mig till? Det är en tanke jag inte ens vill tänka, speciellt inte efter den här hösten. 

Om nio dagar fyller du 18, så som du har längtat. Jag är så stolt över dig, vet du det? Jag är så fruktansvärt stolt. Över den personen som du idag är, så otroligt stark. Under dessa 4 år av vänskap har jag sätt dig växa upp till det bättre, den tjejen jag träffade i 8:an är inte den tjejen jag känner idag. Du klarar av smäll efter smäll, och ändå står du där stark och hel. Även när du egentligen borde vara i tusen bitar. Din inställning till livet är otrolig, jag vill fan vara som dig. Vara sådär stark och underbar. För det är du, så sjukt underbar. Du är bäst på alla sätt och vis.
Min bästa vän jag skulle säga det miljontals gånger utan att tröttna, hur mycket jag älskar dig. Jag tror inte du förstår. 

Det sägs att efter 7 år av vännskap så kommer det hålla livet ut, men vet du vad? Jag kan säga redan nu att våran vännskap kommer hålla. För jag släpper dig aldrig. Jag kommer alltid alltid alltid att finnas här för dig, jag hoppas du förstår det. 

Jag älskar dig.